Skatteflykt hotar välfärden

(Julkaistu Åbo Underrätelserin kolumnina 5.4.2016)

Ett läcka från en advokatbyrå i Panama har öppnatt upp de stora konsekvenser av skatteflykt. EU-länder förlorar även tusen miljard euro varje år på grund av det. Finland förlorar euro i miljardklass.

Detta är det största hotet till demokratin och finansiering av välfärden. Samtidigt gör det konkurrensen i marknader ytterst orättvis. Små företag har ingen chans mot de stora som använder storskaligt skatteflykt i sina operationer. Det är ingen marknadsekonomi om regler är inte rättvisa.

Även bankkonsernen Nordea har använt Mossack Fonseca -advokatbyråns tjänster. Hundratals företag har grundats för att hjälpa skatteflykt för Nordeas kunder. Dessa har letts av bulvaner i ett ytterst märklig sätt. I många länder ledande politiker och ekonomiskt elit har använt dessa tjänster.

Detta storskaliga skatteflykt måste stoppas. Annars det gör finansiering av välfärden och marknadsekonomin svårare varje år. De ända som gynnas är de allra rikaste i hela världen.

Vad kan göras? Skatteparadis måste stängas med strängre kontroll mellan myndigheter i olika länder. Informationsbytet mellan länder om bankaffärer måste bli automatisk. Företagen måste krävas bökföring skiljd för varje land. Ägandet av företag måste bli öppet. Aggressiv skattekonkurrens måste stoppas i EU, det bör sättas gemensamma miniminivåer för företagsbeskattning och kapitalskatten. Offentliga handlingar får inte göras med företag som har en koppling till skatteparadis.

Alla dessa ändringar är möjliga. De måste nu krävas av Sipiläs regering och internationellt. Tyvärr än så länge har regeringen profilerat sig svagt i arbetet mot gråa ekonomin: börsägandet måste stanna öppet som förut utan möjlighet att använda förvaltarregister. Nu regeringen tänker öppna det möjligt utomlands för finländare. Regeringen har också försökt bromsa EU:s arbete med ovannämnda åtgärder mot skatteflykt.

Det kan inte accepteras. Finland måste vara med och stoppa skatteflykt. Det handlar om inget minder än fortsätta möjligheter att finansiera välfärdstaten och garantera demokratins och marknadekonomins framtid.